Pikkala, ’Pikkala’, ”Pikkalan Kaunotar”
Språkspecifikt namn: Pickalarosen
Växtsätt: Buskros
Grupp: Centifolia
Höjd cm: 80-120
Färg: Röd
Vinterhärdighet Finland: Fi 4
Vinterhärdighet Sverige:
Doft: 4
Fyndros, FinE, Veronica Sundman, 1996.
R. centifolia x gallica.
Rosen kommer från Pickala gård och hör till Centifolia-gruppen. Samma ros har senare hittats på annat håll. De rosor som har följts upp har planterats 1990 och 1994.
’Pikkala’ blommar med anilinröda, tätt fyllda (över 40 kronblad) blommor under ca tre veckor från medlet av juli till början av augusti. På kronbladen finns ljusare fläckar, sk. . marmorering. I blomställningen finns 3-8 blommor. Blommar på gammal ved. Blomstorlek 6-10cm i diameter. I slutet av blomningen är blommorna bollformade. Rätt stark doft. På blombotten finns glandelhår som hos centifolia, men de är långa som hos gallica. Foderbladen har hela kanter, de är upprättstående, blir kvar efter blomningen och böjer sig bakåt. Nyponen är släta, orangefärgade. Det bildas sparsamt med nypon, som vanligen inte mognar. Nyponen är klubbformade, i övre delen rundade och avsmalnande mot basen.
Busken blir 1-2 m hög, växtsättet tätt, upprätt, i någon mån böjligt, men mindre än hos centifoliarosorna. De 5-7 småbladen är medelstora, gröna, något matta, något veckade och med avsmalnande spets. Nya skott är ljusgröna och tätt taggiga. Taggar av olika storlek, raka.
’Pikkala’ får ibland angrepp av mjöldagg, men den kräver vanligen inte någon behandling. Vinterhärdigheten rätt god, men toppar som inte förvedats kan frysa bort på vintern. Det har ändå ingen större betydelse. Det bildas rikligt rotskott. (Inger Kullberg, Lotte Reenpää/ Rosenbladet 2/2002).
’Pikkala’ är helt lik rosor som man fått från Kurikka och Eura. Dessutom har man fått information från andra orter om likartade gamla rosor, bl.a. ”Väisänen” från Tavastkyro och en ros från Ekenäs som man vet växt där sedan 1800-talet.
Rosen växer delvis böjligt, men blommorna nuckar inte. Skotten är tätt taggiga och bladen medelgröna. De stora blommorna är regelbundet fyllda, inte fyrdelade. Färgen är rätt kraftig anilinröd och det finns ljus marmorering på kronbladen. Blommorna doftar kraftigt och blomningen i södra Finland från medlet av juli. Den här rostypen sätter rikligt vackra orangefärgade nypon.
I utseendet på rosor av Pikkala-typ finns drag som pekar mot gallicarosor och den har bedömts vara en gammal sort. Det finns också en uppenbar likhet med vissa gallicasorter som nu finns i handeln. (Sirkka Juhanoja, Rosenbladet 4/2003)
Årets ros 1996.
Bilder: 1. Inger Kullberg
2. Lauri Simonen
3. Sirkka Juhanoja
4. Anneli Tervonen
5. Lauri Simonen
6. Inger Kullberg
7. Lauri Simonen
